det finns människor som är lika hundar

tex, jocke berg, i kent. jag tänker bara på h, såg en på tunnelbanan in mot stan, enda skillnaden på han och jocke berg var att denne kille/man var rötott.
har hur som helst varit och köpt albumen nu, så att dom får se att h kunde vara glad också, hon har varit med om mycket, hon var älskad om än förbannat för lite visat. varför kan inte människor bara säga som dom tycker? förstår ni hur mycket vi får intryckt; stolthet, vad man ska säga, när du ska säga det och den där förbannade jvla stoltheten, sitter och tänker på om jag verkligen ville flytta till stockholm eller om det var för att jag sagt jag skulle det och ville inte "svika" någon.

livet känns som en enda stor bajskorv just nu, men tårarna är slut, men paniken finns. h, snälla säg att detta bara är ett väldigt dåligt skämt, det är bara sådana som du som skulle kunna sitta hemma hos mig när jag går hem, medan jag är i total chock är du stolt över detta sjuka skämt.
jag vill att det ska vara så.

när du skulle få mig lära mig en kentlåt, helt hopplöst, gravitation.
jag står här frusen fast, äntligen stilla
som gravitation, nåt vasst
jag ska aldrig göra dig illa igen