vad du hatade kossor, minns när du ringde en gång, du var på väg hem till svensbyn med bussen och ni hade stannat vid en hage, full med kossor. du grät, jag skrattade, nästan.
det känns inte lättare någonstans, även om det känns som att det ska göra det nu. det är ingen som bestämmer när, det bara känns så. känns, känner, bla bla bla, känslor hit och dit. jag är olycklig.
"but I know I´ll se your face again". en natt sedan, drömde jag om dig hela natten, det var bara konstigt, vet inte om jag var halvvaken och tänkte på dig eller om jag såg dig, minns bara att du hade din vita klänning som du hatade, eller gillade, vet inte, den var fin. förresten, om du saknar dina tights, kom och hälsa på, jag har dom här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar