cigaretten slocknade i januari, 2008

jag känner mig så tom, jag kan inte lyssna på musik överhuvudtaget, vill bara att hon ska komma tillbaka. struntar i om hon inte kommer hit, bara tillbaka, få göra allt det där hon sa hon ville göra, undrar så mycket varför, vill inte tänka men gör det ändå.
hinner inte tänka på något annat, finns mycket man uppskattar men glömmer det på vägen, uppskattade henne jättemycket.
h, minns du när jag sa att du förändrade mig, det är knappt så jag kan minnas något före dig, du sparkade verkligen liv i mig, även om det inte alltid var positivt. tack.

sen finns det människor som finns kvar, karlstad, missusa, drottningen, det finns många. mamma, som fortfarande går till graven två gånger i veckan och uppdaterar mig, pappa som försöker med att vi ska kolla på en mobil (materiella saker hjälper alltid?), även om det inte gör det, är det bra att försöka, tack.

skolan kan bajsa på sig, det går inte, jag kan inte rensa mina tankar från dig.
bajssak nummer två; jag vill så gärna spela gitarr, men jag kan inte ta fram den, det var du som lärde mig över telefon, haha. nog för att jag spelade själv men du nollade mig så jag kämpade på. kentintrot ska jag aldrig mer försöka mig på, det var ditt.
"en bänkrad i en rastlös sen april, jag tittar över axeln och ser dig blinka till", som att jag någonsin skulle lära mig den ändå, jag är för hopplös.