"ta på dig bältet, ta på dig bältet.. kom igen."

vet inte hur länge man ska orka, hur länge man ska känna så här. vet inte längre vad man gör, vad man tar sig till, hur man arbetar utifrån det. vill att någon ska säga att det inte är sant, känns verkligen som att någon snart gör det, och när denne gör det kommer jag bli glad, verkligen uppriktigt glad, det enda som kan göra mig det. kom igen h, bevisa för mig att du inte bara lämnade denna värld så här, ta tillbaka det, snälla. jag vet att du kan, för det är bara sådana som du som kan, tack.

har suttit och läst missusas blogg idag, me like lista. det var rolig läsning, jag tackar missusa för det. annars händer det inte alls mycket i mitt ynkliga liv, går in till centrum, handlar kanske, går förbi ett skyltfönster eller två, köper en internetsladd till drottningen, vandrar en liten omväg hem bara för att det är skönt. resten av dagarna sitter jag här, hemma, kollar på greek, tar några bloss då och då, konverserar med karlstad, försöker få simplimp att börja dejta tjejer och så fortsätter det i all evighet, kanske?
drottningen och jag hade ett allvarligt samtal igår, jag tror att jag försöker göra det bästa av det här, men jag vet uppriktigt inte om jag gör det, hoppas att det är så men. har inte kollat på en bild på h på väldigt länge nu, klarar inte av det längre. känns som en dröm, mardröm jag vill vakna ur och klarar inte av alla dom känslorna eller vad det nu är.
h, du är saknad.