ett oljud likt min kurrande mage

tänkte att så här i juletid får guldan ingen julklapp, då vi inte träffas eftersom vi befinner oss på två helt olika orter med cirka nittiomils avstånd men istället ska hon få en bild på mig, spelandes på gitarren då jag sa jag skulle öva, och öva jag gör, mycket.- men en bild på mig skadar aldrig någon, sådan skönhet som ingen skådat.
varsågod guldan.

hur som helst, när jag spelar så tänker jag på h, hon som lärde mig mitt första ackord, om än andra gjort tappra försök var det hennes förtjänst,.
mannen i den vita hatten vet ni, lärd för ingen annan än h.

vill också tillägga att mitt liv här hemma (piteå) tråkar ut mig rejält, har till och med ägnat mig åt att gå ut och gå, baka, springa på stan otaliga timmar, tillråga på det var jag och såg en julpjäs på missionskyrkan måndagförmiddag (fast den var rätt bra).