för att mitt liv är en enda piteå

om man ens kan skriva så.
mina föräldrar är tokar, less på att sitta här och höra allt gnäll om att jag protesterar gentemot dom genom att inte studera, hur livet blir svårare när man väljer att umgås-mer-än-vänskapligt med en tjej + en massa gnäll om vad jag ska tillbaka till stockholm och göra.
ni vet det här om att vissa älskar man villkorslöst, typ föräldrar då, men gör man det, finns det någon man inte kan sluta älska? tror inte på det där babblet,m blahalala!
hur som helst tänker jag träffa rallaren ikväll och fundera ut något som gör dom ännu mer irriterade, trots att det känns som att jag nyfyllt fjorton igen men det spelar ingen roll, här kommer revoltstöten nummer tjugoett kära mor och far!

har pratat med missusa nu och hon håller med mig, känns bra, tack för stödet!