ett år av saknad som aldrig kommer försvinna

och det är bra, du ska aldrig glömmas. idag har det känts precis som den dag beskedet kom, kan vara för att all tid spenderats på att kolla på bilder, minnas din kropp, din röst och allt du är. tårarna bara rinner och känns som att det var nyss du valde att ta ditt liv, inte att det var ett helt år sen.

ikväll när jag satt och inte kunde lugna ner mig och tårarna bara rann kom jag på att jag har införskaffat så som i himmelen. la mig framför teven och jag måste säga att om än hur bra du faktiskt är och hur bra du är på alla sätt så hade du inte bra filmsmak, men den kändes så du. gabriellas sång, kan inte tänka på annat än dig så fort jag hör den och det är jag glad för. trots att tankarna ofta är med dig så är det sällan jag känner att du är hos mig, men vissa gånger känner jag din närvaro, underbara stunder.

h, ge mig något svar, eller kom bara tillbaka. vill inte vara utan dig mer, varje gång det plingar på msn tänker jag att kanske, kanske kan det vara du, kollar om din facebook har uppdaterats, hoppas att när jag slår ditt nummer är det du som ska svara och varje gång det kommer ett sms tror jag det kan vara du. så snälla, visa att jag har rätt, visa att du kan komma tillbaka, för jag och många mer behöver det.

"tid, allt ska bli som då, jag nöjer mig med tystnad, språk, jag behöver inget språk, med tiden på min sida, om du var här, om du var här, om jag var där, om du var här, idag, igår"

KOM TILLBAKA!